För ett par veckor sedan inträffade vår största gemensamma säkerhetshändelse: valet till våra politiska församlingar. Detta har fått mig att reflektera en hel del över just säkerhetsaspekterna i realtion till valet. Jag tycker mig ha en viss inblick eftersom jag varit röstmottagare, vice ordförande och ordförande i några val.

För det första är jag mycket tacksam för att valet till stor del fortfarande är analogt, inte minst med tanke på efterspelet med olika fuskmisstankar. Jag hävdar att vi har mycket god säkerhet vid valen både i vallokalerna och hur rösterna sedan hanteras. Det förändras inte av de vildsinta rykten som sprids på alla nivåer. För att förtydliga att möjligheterna till fusk är mycket små så kan jag berätta att i varje vallokal ska det hela tiden finnas minst 3 röstmottagare plus ordförande eller vice ordförande. Oftast är man fler, ibland så många att det uppstår viss irritation över att arbetsuppgifter saknas, så att det skulle pågå omfattande manipulationer utan att det skulle uppmärksammas är mycket små. Min erfarenhet är att röstmottagarna är ett tämligen hökögt kollektiv som hela tiden håller utkik och dessutom konfererar sinsemellan om avvikelser dyker upp. Som ordförande får man ibland gripa in och hjälpa till med att förklara med viss auktoritet vad som gäller. En nyhet i år var dessutom att alla incidenter skulle rapporteras in till valkansliet.
De som arbetar i vallokalerna har fått utbildning i flera steg:
- en närmast uber-pedagogisk handledning för alla moment i röstandet
- en obligatorisk utbildning irl med samma innehåll
- en webbutbildning som det finns en mycket stark uppmaning att genomföra
- genomgång med ordförande av alla regler i lokalen på söndag morgon
Ordföranden och vice ordförande får dessutom ytterligare information.
Ordförande har ansvar för att möblera sitt valdistrikts lokal på bästa möjliga sätt, dvs på ett sätt som både upprätthåller valhemligheten men samtidigt ger god överblick över vad som pågår. Man ser också till att skapa utrymmen för en rimlig kö så att inte för många blir insläppta samtidigt.
Bevakningen av att det inte följer med någon in i vare sig valsedelsbåset eller valbåset är prioriterad. Det förekommer att anhöriga eller stödpersoner behöver följa med för att hjälpa till men då ska en röstmottagare (som har tystnadsplikt) också följa med för att inte påtryckningar ska förekomma.
Det finns också ett antal moment som ytterligare ska säkerställa att fusk inte förekommer som att ordförande visar upp den tomma valurnan för den första röstande innan den förseglas. God insyn för allmänheten är en huvudprincip och ordförande har i sitt ansvar att ordna sittplatser i vallokalen om någon i allmänheten vill sitta och övervaka att allt går rätt till. Det gäller även vid själva rösträkningen som sker helt öppet i vallokalen. Jag har faktiskt varit med om att en hel gymnasieklass kom för att se oss räkna i ett val - kanske inte den mest upphetsande upplevelsen att se 10 personer runt ett bord räkna valsedlar gång på gång men säkert nyttigt.
Jag har väldigt svårt att se att man skulle kunna uppnå samma säkerhet vid ett digitalt förfarande, särskilt om risken för påtryckningar beaktas. Det är betydligt enklare att få folk att rösta på det sätt man vill hemma vid datorn än i en högbefolkad vallokal. Litet ironiskt är det också så att den enda större säkerhetsincident som uppstått i årets val är digital och skedde i det system som Skatteverket tillhandahöll för förtidsröster.

För det andra känner jag mig mycket bekymrad över både medier och personer som arbetar med säkerhet i olika former som mycket okunnigt (törs jag säga) har nappat på ryktespridningen om valfusk. Låt mig vara tydlig: jag tar inte ställning till om det förekommit valfusk eller inte för det har INTE utretts än. Det är mycket möjligt att det kan ha hänt på något ställe men i det upphetsade klimat av misstänksam som råder är det minst lika sannolikt att det handlar om missuppfattningar och vandringsägner. Som exempel på hur klimatet sett ut kan jag berätta om en kvinna som kom till vår vallokal i eleverat tillstånd för att kolla om samma valfusk fanns i vår vallokal som i den hon just besökt för att rösta. Vad hon ansåg vara valfusk var att det saknades personvalsedlar för ett visst parti där. Hennes tolkning var att var funktionärerna som smugglat undan dem. Med viss möda lyckades jag förklara för henne att det är partierna själva som har ansvar för att köra ut personvalsedlar. Det tog ett tag innan hon var övertygad. I ett sådant klimat är det naturligtvis lätt att sprida rykten om valfusk och jag säger inget om att enskilda medborgare inte är fullt insatta i valsystemet. Men att ledarskribenter och s.k. säkerhetsexperter helt tappat bort Ockhams rakkniv och medvetet eller omedvetet sprider vidare rena amsagor är skrämmande. Den som är det minsta insatt förstår att det inte i någon vallokal finns en chans att 100 kvinnor och 2 präster har tillåtits ta över lokalen och sköta om röstningen som de vill. Det är också orimligt att föreställa sig att en röstmottagare har möjlighet att se vad dessa 100 kvinnor röstar på. Att samma röstmottagare sedan dessutom väljer att berätta om denna fullständigt exceptionella händelse för en ledarskribent men inte rapporterar den som en incident gör inte storyn mer trovärdig. Och skulle då alla 9-10 röstmottagare ingått i en konspiration och kommit överens om att inte tillkalla vakter eller rapportera in det som incident? Det är verkligen inte så jag uppfattat de röstmottagare jag träffat som konspiratörer, snarare regelryttare.
Det är dock oroande när röster med mycket stor publik sprider vidare historier om utarbetade komplotter som när man läser noggrannt i huvudsak tycks bygga på "uppgifter" och anonyma källor. Detta samtidigt som FOI beskriver hur organiserade kampanjer bedrivs för att sprida misstro mot valet. Hur är egentligen vår beredskap om vi inte klarar ens enkla inhemska och utländska psyops-insatser?

För det tredje så har det blivit tydligt för mig hur otillräcklig den omdanade myndighetsstrukturen är för att hantera valet ur säkerhetsperspektivet. Sedan FRA genom Nationellt cybersäkerhetscenter (NCSC) tagit över informations- och cybersäkerheten från tidigare MSB, numera MCF, har det blivit enbart cybersäkerhet om man ser till myndighetens uppdrag. Vilken myndighet som nu har ansvar för informationssäkerhet, vilket är det som vårt analoga valsystem främst handlar om, är för mig helt oklart.
Detsamma gäller för Myndigheten för psykologiskt försvar som endast ska hantera utländsk påverkan:

MPF ska identifiera, analysera och kunna lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen från främmande makt. Det kan handla om desinformation som syftar till att försvaga landets motståndskraft och befolkningens försvarsvilja, eller på ett otillbörligt sätt påverka människors uppfattningar, beteenden och beslutsfattande.

Men vem ska ge stöd när det inte handlar om främmande makt utan inhemska fiender mot demokratin?

Sammantaget: det tog några tusen år för att oss hit till allmän rösträtt. Vi har alla ett ansvar för att vårda och upprätthålla den. Just nu tycker jag inte att alla gör det.

Fia Ewald Consulting AB © 2026