När krisen kommer

Kriser har den fördelen att de oftast tar slut. Att framgångsrikt hantera kriser bygger därför på att man inte bara hanterar nuet utan även framtiden. Folkhälsomyndigheten har varit beundransvärda i att de lyckats hålla blicken uppe och fått allt fler att förstå att bekämpningen av coronaviruset inte bara handlar om drastiska åtgärder här och nu utan att vi både måste tänka på nästa virusvåg som kanske kommer redan i höst. Ett annat budskap är att vad som ska värnas är folkhälsa där virusbekämpningen inte får överskuggande sekundäreffekter som i totalen skapar större ohälsa och död än själva viruset.

Däremot når nu MSB:s insatser en sådan nivå att de t.o.m. får vara med i satirinslaget Publik Service i P1, en ynnest som är få myndigheter förunnad. Inslaget handlar förstås om den famösa enkätappen som jag omnämnde i mitt förra inlägg och som nu även tagits upp i Ekot.

MSB har hintat om lanseringen av appen med en  näraliggande men okänd startpunkt. Tyvärr har myndigheten inte någon kommunikationslinje i frågan, vid konkreta frågor som i Eko-inslaget kommer endast  undflyende svar. Jag kan förstå det. Det är svårt att sälja in en lagring av personuppgifter på befolkningsnivå i en amerikansk molntjänst. Eftersom jag själv varit engagerad i svagheterna i projektet Hälsa för mig så har jag svårt att känna stark tilltro till att det snabbt går att vispa ihop en dylik tjänst med tillräcklig säkerhet och med tillräcklig respekt för dataskyddsförordningen. Det är ju liksom ingen slump att eSam gjort ett uttalande om det olämpliga i att använda molntjänster när personuppgifter eller annan känslig information förekommer.

Vid sidan om själva enkätappen är MSB:s kommunikation om den lika märklig. Grunden för fungerande kriskommunikation är att inte skapa mer oro än nödvändigt utan delge de fakta som finns och som är relevanta i den aktuella situationen. MSB har nu haft några olyckliga veckor trots att de ska vara samhällets experter på kriskommunikation. Kanske tröttnade man att vara transportsträckan i dagliga presskonferensen på Folkhälsomyndigheten och att det var orsaken till att man helt plötsligt spicade upp sin monotona redogörelse om samordningsmöten med länsstyrelserna med att föranstalta en möjlig vattenbrist. En signal som ledde till att redan hårt tyngda kommuner fick svara på helt irrelevanta frågor om icke-existerande vattenbrister från oroliga medborgare och medier. Sedan detta smyglanserande av enkätappen som skapar frågor som inte besvaras utan skjuts till en obestämd framtid. Detta leder inte till en större tillit i krisen.

Någon skulle kunna invända att nu när vi står inför en så stor kris som denna blir frågor som säkerhet och integritet underordnade. Jag håller inte med om detta utan som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är det när vi är som mest pressade som vi måste försöka tänka klart och följa de rutiner vi satt i normalläget, t.ex. gällande riskbedömningar. Vi ser nu hur det runt om i världen sker överträdelser mot grundläggande rättigheter och att auktoritära medel som inkräktar på individens sfär alltför villigt vidtas. I Sverige har vi en lång stabil tradition av tillit och respekt men det finns ingen garanti att vi klarar att bevara detta.  Att myndigheterna sköter sig, inte genar eller agerar impulsivt är också grunden för den tillit som krävs för krisbekämpningen – inklusive att genomföra smittspårning m.m. Efterklokt skulle man möjligen kunna kritisera myndigheterna för att de inte tagit fram ett smittspårningsverktyg i mellantiden sedan svininfluensan för ett decennium sedan utan börja ad hoca nu för då skulle säkerhetsfrågorna sannolikt kunnat hanteras på ett systematiskt sätt men det båtar föga.

Naturligtvis skulle man kunna säga att det är dumt att spekulera när så litet är känt och allt det jag skriver nu står på en mycket vacklande grund. Ändå är detta en så viktig fråga att det är svårt att låta bli och spekulationernas kvalitet blir även den ett resultat av MSB:s kommunikationsplan. För mig är det svårt att förstå hur en kombination av inloggning med BankID, amerikansk molntjänst och och känsliga personuppgifter inte skulle leda till mycket stora risker och att dataskyddsförordningen inte kan efterlevas. MSB:s gedigna juridiska kompetens har möjligen gjort en annan bedömning men det är just den man skulle vilja ta del av, särskilt som den rimligen redan är färdigställd om breddlanseringen ska ske i dagarna. Med den som underlag skulle kriskommunikationen kunna ske utan att orimliga spekulationer och onödig oro uppstår. Mitt förslag är att, särskilt efter medieuppmärksamheten, MSB omedelbart presenterar den som är av stort intresse särskilt för oss som följt diskussionerna efter eSams uttalande. Har MSB lyckats knäcka den nöten så är det stora nyheter för både offentliga och privata organisationer. Eller så har jag och en hel del andra missuppfattat upplägget (inte alls otroligt)  och då vore det ju  bra om MSB gick ut och beskrev hur det egentligen ser ut.

Är det så att MSB inte har ett vattentätt underlag så kommer man att underminera det mycket mödosamma arbete som bedrivs i många, om inte de flesta, organisationer, idag för att nå fram till ett ansvarsfull sätt att hantera molntjänster. Detta menar jag vore förödande för MSB som den myndighet som ska samordna samhällets informationssäkerhetsarbete slarvar med säkerheten. Det skulle leda till att det svenska samhället skulle få ännu svårare att bemästra de mycket utmanande uppgifter vi redan står inför. MSB:s egen verksamhet är ett show room för hur det är tänkt att andra myndigheter ska agera och förutom legitimitet finns det också mycket reell säkerhet att förlora om inte MSB klarar sin roll att leda genom sitt exempel.

MSB:s skrift Om krisen eller kriget kommer har en aningen märklig titel som om det finns ett krisfritt alternativ. Jag tror både myndigheten och vi andra skulle tjäna på att ”när” snarare än om, i alla fall när det gäller kriser. När krisen verkligen kommer skapas ett skilje där organisationer och individer ofrivilligt visar sitt virke, om man klarar att fungera rationellt även under press. Planering för vad som ska göras när allt står på ända är ett bra sätt att stärka sitt virke. Så än mer att kunna upprätthålla sina principer och sin planering när krisen väl inträffar.

Länge fanns en syn att säkerhet var ett hinder för en fungerande verksamhet. Långsamt har vi tagit oss till en situation där allt fler ser att säkerhet inte är hinder för verksamheten utan en förutsättning, och då alldeles särskilt i svåra situationer. Vi kan inte gå tillbaka till ett antingen det ena eller det andra, vi måste fortsätta kämpa för både effektivitet och säkerhet. Det är bra om MSB befinner sig på rätt sida i det arbetet så att inte nya stora problem har skapats som ger utslag när krisen väl är över.

2 reaktioner på ”När krisen kommer

  1. MSB är en hårt prövad myndighet. Enklast kan man beskriva den som en för flera regeringar kvarlevande dront från kalla kriget, som man inte vet vad man skall göra med. Flera regeringar har ju i sin allvishet ansett att vare sig kris eller krig hör hemma i folkhemsromantiken man levt i (och delvis fortfarande lever i – i alla fall de som i regeringen kör i vänster körfält). MSB bildades genom sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten (KBM), Statens räddningsverk (SRV) och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF). KBM kom i sin tur ur Överstyrelsen för civil beredskap, SRV ur Civilförsvarsstyrelsen och Statens brandnämnd och SPF från Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Respektive inrättning hade givetvis sina egna föregångare. Om vi håller oss till MSB:s huvudbeståndsdelar kan vi konstatera att den bildades genom en sammanslagning av de KBM och SPF å ena sidan, och det praktiska SRV å andra sidan. Eller, för att förenkla det: akademins teorier möter brandsoldaternas vattenslangar. Teori möter praktik. Vill man rentav vara populistiskt politiskt korrekt kan man säga att akademins kvinnor möter sotiga män. Det är lätt att konstatera att många inom MSB fortfarande anser att myndighetens huvudkontor ligger i Karlstad (tidigare SRV) medan man ”lär ha en administrativ filial” i Stockholm (KBM/SPF). I själva verket är det givetvis tvärtom. I coronakrisens hetta skickar man snabbt fram akademikerna i Stockholm, för vad skall en brandsoldat ha att säga om ett virus som man inte kan ta bort med en välriktad stråle från en brandslang? Nej, MSB behöver reformeras i grunden. Teoretiker måste lära sig att samarbeta med praktiker och tvärtom. Båda sidor måste se och respektera varandras kunskap och erfarenhet. Och, sist men inte minst, man kan inte ha huvudet i Stockholm och resten av kroppen i Karlstad. Genom en sådan uppdelning har flera regeringar på ett charmant sätt lyckats skapa en lam anka av vad som kunde vara en riktigt skarp myndighet.

    • Intressant historik även om jag inte delar din uppfattning om ”akademins kvinnor och sotiga män” efter att ha arbetat ett antal år på MSB. Jag tycker t.o.m. att det kunde finnas en tråkig antydan till macho-kultur i vissa delar av myndigheten samtidigt som jag har den djupaste respekt för den gamla Räddningsverks-kompetensen som fick alltför låg prioritet. Mitt intryck var att myndigheten ofta befann sig allt för långt bort från de verksamheter där arbetet verkligen skulle bedrivas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *