Regeringen måste ha en egen idé om framtidens IT

Eftersom vissa inte kunna läsa den debattartikel som publicerades 4 augusti i SvD eftersom den är låst bakom en betalvägg lägger jag ut texten här.

Det finns flera intressekonflikter när det gäller informationssäkerhet. Så länge ­regeringen är otydlig med vad som ska prioriteras, kan inte myndigheter på egen hand förväntas klara avvägningarna. Det skriver säkerhetsexperten Fia Ewald

Nu pågår en omfattande diskussion rörande Transportsstyrelsens skandal. Den diskussion som förts efter att händelsen blivit känd har kommit att handla om allt möjligt som informationssäkerheten generellt, statliga moln med mera vilket händelsen på Transportsstyrelsen inte egentligen har någon bäring på.

Jag ser istället händelsen som ett symptom på regeringens otydlighet i it-politiken där man inte lyckas skapa en strategisk inriktning som både omfattar ­effektivitet och säkerhet. Detta skapar en kognitiv dissonans* i styrningen som jag menar är den egentliga förklaringen till varför i övrigt kompetenta och förnuftiga generaldirektörer ger sig in i huvudlösa upphandlingar av it-relaterade tjänster.

Informationshantering på samhällsnivå innebär ett antal intressekonflikter; stat kontra ­individ, slutenhet kontra öppenhet, integritet kontra övervakning och så vidare. Den i det här mest intressanta är konflikten effektivitet/ekonomi/verksamhetsnytta och ”säkerhet”. Motsägelsefullheten uppstår när intressekonflikten negligeras eller i vissa fall till och med skapas. I nuläget har regeringen å ena sidan formulerat ett antal förslag rörande att informationssäkerhet och säkerhetsskydd ska stärkas och å andra sidan imperativa budskap om ökad användning av molntjänster och om att bli världsbäst på e-förvaltning kompletterat med önskemål om att statens it-kostnader generellt bör sänkas. Till detta kommer förslaget till ny säkerhetsskyddslag som är mycket otydligt om vad som egentligen ska räknas som inverkande på rikets säkerhet.

Dessa olika intressen går inte att förena fullt ut, det vill säga staten kan inte alltid välja cloud first lika litet som dåligt avvägd säkerhet kan få förhindra verksamhet att fungera på ett effektivt och någorlunda ekonomiskt försvarbart sätt. Min uppfattning är att så länge de här intressekonflikterna inte lyfts fram, diskuteras och blir föremål för en gemensam avvägning på nationell nivå kommer myndighetsledningar att vara utsatta för motstridiga signaler där det är omöjligt att avgöra hur den egna it-verksamheten ska utformas så att den tillgodoser samtliga intressen.

I år har regeringen presenterat både en ­cyber- och informationssäkerhetsstrategi och en digitaliseringsstrategi. Ingen av dessa strategier ger såvitt jag kan se något stöd för myndigheter i hur de ska möta framtiden och hur de ska hantera de olika intressekonflikter som finns. Jag menar att dessa strategier bör få sjunka in i glömskan och ersättas av en ­offentlig it-strategi där olika intressen sammanvägs på ett strukturerat sätt.

För att kunna ta fram en fungerande strategi krävs dock en helt annan nivå på utredandet än hittills och också att man försöker hitta fungerande lösningar för framtiden och inte ägnar sig åt att lösa gårdagens frågor. Det kan visserligen finnas skäl att skapa en statlig molntjänst för lagring och att säkra upp ­datorhallar där så kallad säkerhetskänslig statlig information hanteras. Detta är dock bara dellösningar. Verkligheten idag är att alltmer offentlig information hanteras i molntjänster och dessa molntjänster erbjuder inte bara lagring utan funktionalitet som inte går att erbjuda på annat sätt. När det sägs att outsourcing/molntjänster används av ekonomiska skäl är detta en sanning med stor modifikation – de används snarare i allt högre grad för att uppnå verksamhetsnytta. Dessutom kan molntjänster, rätt upphandlade och med rätt beställarkompetens, innebära en klart förbättrad säkerhet för många verksamheter.

Medan det stormar vidare på regeringsnivå hoppas jag att pendeln inte slår över för långt, att vettskrämda politiker och generaldirektörer uppfattar outsourcing i sig som problemet och fattar beslut som leder till att vi börjar backa in i framtiden. Jag är övertygad om att outsourcing och framför allt molntjänster kommer att öka i betydelse – detta är en verklighet med en mix av egna och köpta lösningar som vi måste lära oss hantera. Det går inte heller att fokusera enbart på statlig it-verksamhet. En övervägande del av samhällsviktig verksamhet ombesörjs av landsting, kommuner och privata aktörer. Informationsflödena sker också mellan alla dessa aktörer i alltmer gemensamma infrastrukturer. Om god informationssäkerhet ska uppnås på samhällsnivå måste dessa olika aktörer samverka och utgå från samma strategiska inriktning.

I ett samhälles it-strategi måste ett vägval göras: Om det är regeringens uppfattning att det är så stora risker att använda kommersiella molntjänster att merparten av offentlig information måste hanteras i lokaler, utrustning, applikationer och tjänster som ägs av myndigheter – då måste det formuleras. Det andra alternativet är att dagens mixade verklighet ska utvecklas.

Oavsett vilket val som görs måste det finnas resurser och kompetens att hantera det valda alternativet. Detta gäller inte minst informationssäkerheten där ett säkerhetsskydd av flera anledningar inte kan utgöra svaret. ­Säkerhetsskydd bör sparas som den yttersta åtgärden för att skydda rikets säkerhet. En ­vidare tillämpning leder bland annat till ­oacceptabla inskränkningar i medborgerliga rättigheter samtidigt som säkerhetsåtgärderna som ingår i säkerhetsskyddet inte svarar mot de krav på tillgänglighet och skydd av personlig integritet som ställs inom samhällsviktig verksamhet.

Tyvärr förefaller många av förslagen som framförts hittills illa genomtänkta, såsom det ofta blir när man reagerar på en akut situation och en specifik händelse. Förhoppningsvis leder inte dessa förslag till snabba åtgärder – istället behövs ett mer analytiskt skede där en helhetsbild av den nuvarande röriga argumentationen sorteras upp. Vi bör också komma överens om att det inte finns en typ av säkerhet eller en lösning. Istället måste vi inse att ”säkerhet” är ett paraplybegrepp där många intressen måste leda fram till en mängd olika lösningar som tillsammans kan leda till ett säkrare samhälle.

För mig förefaller inte lösningarna ligga främst i att styra placeringen av utrustningen utan att på olika sätt styra informationshanteringen genom avtal, tydligt ansvar, upphandlingskompetens, organisation, mjuka tekniska lösningar och kunskap. Men den viktigaste insikten är att så länge inte regeringen ger en inriktning om hur intressekonflikterna ska hanteras kan inte myndigheterna förväntas göra det.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *