E-hälsohistorien upprepar sig

Här kommer ett litet mellanspel i min långa rant om varför informationssäkerheten inte funkar. Istället ska jag ägna ytterligare några rader åt e-hälsa.

I slutet av september inträffade ett nytt stort it-haveri i Stockholms läns landsting (SLL) där flera sjukhus drabbades på ett sådant sätt att patientsäkerheten uppgavs hotad.

I SLL:s digitala lösningar har större incidenter skett vid ett antal tillfällen under de senaste åren och det var bara någon månad sedan en mycket allvarlig händelse skedde i Uppsala.  Som samhällsmedlem och patient in spe med viss insikt om hur det ser ut på e-hälsoområdet är jag djupt oroad. Trots att de många och allvarliga incidenterna som utgör en stor risk för patientsäkerheten och för patienternas integritet tycks insikten om de stora problemen med säkerhet inte engagera vårdens makthavare nämnvärt. Pliktskyldigt sägs några fraser om säkerhet, sedan störtar samtalet vidare med muntra trumpetstötar om att Sverige ska bli bäst i världen på e-hälsa vilket inte förefaller innebära att vi ska bli bäst i världen på en säker e-hälsa. Digitalisering beskrivs i närmast messianska former och diskussionsklimatet är av en sådan karaktär att det problematiserande som är nödvändigt för alla framgångsrika utvecklingsprojekt avvisas kategoriskt och sägs till och med vara ”förbjudet”. Jag ser detta i sig som djupt problematiskt eftersom digitaliseringen, liksom alla andra större samhällsförändringar, innebär reella intressekonflikter som måste hanteras på ett rationellt sätt. Detta gäller även inom informationssäkerhetsområdet specifikt där till exempel tillgänglighet och skydd mot obehörig åtkomst alltid måste balanseras mot varandra.

Historiskt har ,enligt min uppfattning, flertalet e-hälsolösningar hastats fram utan gemensam strategi i meningen långsiktig målbild och långsiktig planering där behov och beroenden är analyserade och utvärderade i en öppen diskussion. Alltför ofta har mycket kostsamma och administrativt krävande lösningar (tänk exempelvis NPÖ) dykt upp utan att behov, säkerhet och kvalitet har klarlagts. Efter att ett stort antal miljoner flödat in i de ofärdiga projekten har de försvunnit till en kyrkogård av misslyckade visioner.

När jag läste följande tweet kändes den därför som ett mycket tråkigt exempel på att vårdens makthavare tycks oförmögna att lära sig av tidigare misstag:

forslund

Det är ju exakt så vården har agerat så många gånger förr; in med en ofärdig, icke-integrerad och icke-testad lösning och testa i realtid med verkliga patienter. Att det blir haverier är inte särskilt konstigt och det enda man kan vara tröstad av är att detta synsätt ännu inte börjat tillämpas för läkemedel också.

E-hälsoområdet har varit en arena för visionärer som haft god möjlighet att förverkliga sina idéer. Kanske är det istället dags att släppa in planerande torrbollar som orkar hålla arbetet med att långsiktigt bygga en effektiv och säker it-infrastruktur igång och där en självklar del i arbetet är att lyfta upp och diskutera intressekonflikter.

philosophy

2 reaktioner på ”E-hälsohistorien upprepar sig

  1. Din problembeskrivning har bredare relevans för it-utveckling än säkerhet för e-hälsolösningar, även om den är mer relevant och vanligare på e-hälsoområdet. Varför tillåter politiker att det läggs tiotals, hundratals och även tusentals miljoner på it-utveckling utan att någon ställs till svars när projekten inte levererar det som utlovades?

  2. Ja, man skulle ju gärna se ett stort undersökande reportage kring detta. Det har ju kommit en bok om det karolinska nybygget, det vore spännande om någon hade kraft att gräva på samma sätt kring e-hälsa och även e-förvaltning. Inte för att hitta syndabockar utan för att förstå mekanismerna så att man slipper göra samma, dyra misstag gång på gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *