Under veckan var jag tvungen att genomlida en av dessa substanslösa presentationer om hur AI kommer att påverka offentlig sektor. Det var de vanliga bilderna som ska ge en framtidskänsla och vaga uttalanden utan källhänvisning.

Jag vaknade dock till när en bild med innebörden att DIGG hävdat att svensk offentlig sektor (litet oklart) skulle kunna spara 140 miljarder kronor om året genom att använda AI. Efter litet letande hittar jag en rapport som DIGG tog fram 2018 med följande motivering:

DIGG ska rapportera underlaget för AI till Regeringskansliet (Infrastrukturdepartementet) och det är den delen av uppdraget som är föremål för aktuell rapport.

Det är ju en ganska storslagen uppgift DIGG fått ta på sig  och observera att det är den ekonomiska nyttan man försökt analysera. Och hur ska skulle då detta  uppdrag genomföras? För svenska myndigheter som ska kolla litet på digitalisering etc. och ekonomi tycks det finnas en alltför given lösning på den frågan:

DIGG har med analysstöd av McKinsey & Company genomfört en översiktlig kalkyl av den potentiella ekonomiska nyttan av att införa befintliga AI-lösningar i svensk offentlig förvaltning.

Intrycket av beroendet till McKinsey förstärks när man i Bilaga H - Exempelberäkningar för nyttokalkyl återigen har nämnda företag som enda grund för sina beräkningar:

Nyttokvantifieringen bygger på tidigare forskning av McKinsey Global Institute, MGI (se bl.a. Notes from the AI frontier: Insights from hundreds of use cases [2018]), som under längre tid byggt upp ett bibliotek av AI-tillämpningar som prövats eller införts fullt i olika sektorer internationellt, och de uppmätta eller skattade ekonomiska nyttorna dessa haft. Dessa beräkningar har använts för att uppskatta hur stor effekten kunde vara i relevanta delar av svensk offentlig förvaltning.

Med hjälp av Mc Kinseys metoder kommer DIGG fram till följande:

Det totala ekonomiska värdet av ett fullständigt införande av nuvarande AI teknik i svensk offentlig förvaltning beräknas uppgå till cirka 140 mdkr, vilket, som jämförelse motsvarar cirka 6 procent av dagens totala offentliga utgifter. Av dessa tillfaller cirka 106 mdkr offentlig verksamhet, i form av högre produktivitet, ökade intäkter och minskade utbetalningar. Cirka 34 mdkr tillkommer andra aktörer, såsom företag och arbetstagare, som en direkt följd av åtgärder inom offentlig förvaltning. Därutöver bedöms det finnas indirekta ekonomiska värden som inte har kunnat kvantifieras, samt ytterligare betydande sociala och kvalitativa värden i form av bättre livskvalitet, rättvisa och miljö med mera.

Rapporten ger en stark känsla av deja vu till en tidigare McKinsey-rapport vars påverkan på svensk offentlig sektor inte kan överskattas. Katti Björklund har i sin rapport Digitaliseringslobbyn - på vems villkor digitaliseras vården beskrivit hur McKinseys rapport från 2016 Värdet av digital teknik i den svenska vården systematiskt använts som en del i en lobbyverksamhet för en viss typ av digitalisering. Detta utan hänsyn tagen till att McKinseys rapport vid en källkritisk granskning i stort saknar källangivelser m.m. Detta till trots har den som sagt flitigt använts ända sedan den listigt nog presenterades precis inför Almedalsveckan 2016. Hela Björklunds rapport är en guldgruva för den som är intresserad av den brist på seriositet som kännetecknar diskussionen (eller snarare kanske propagandan för) om digitaliseringen av vården. McKinseys stora bete som sedan övertagits inte minst av SKR var att det skulle gå att spara 180 miljarder per år inom vården. Därefter övertrumfade McKinsey sig själva genom att året efter i annan rapport (Möjligheter för Sverige i digitaliseringens spår) hävda att det fanns potentiella besparingar på 1400 miljarder kronor!  Det är inte utan att Jimmie Åkessons före detta svärmor dyker upp ur minnet med sina 40 tusen miljarder.

Vad som fascinerat mig med dessa förutsägelser om framtida digitala jätteklipp är att de aldrig tycks följas upp. Det är ju märkligt för är det så otroligt bra lösningar vill man verkligen dra nytta av de erfarenheter som gjorts. Därför tyckte jag att det var en bra ide att fråga DIGG vilken uppföljning som gjorts av den nyttokvantifiering som låg till grund för inrapporteringen av regeringsuppdraget.

Tyvärr fick jag det alltför väntade svaret från DIGG:

Hej Fia,

De beräkningar som gjordes i rapporten angav att nyttan av att använda den fulla potentialen av AI kunde innebära besparingar på 140 miljarder per år. Utvecklingen med AI har inte gjorts i den omfattningen och det har inte heller gjorts några nya beräkningar eller någon uppföljning av det slaget.

Vad jag kan se har aldrig någon systematisk utvärdering skett av de tidigare McKinsey-rapporterna (är det någon som har kännedom om någon sådan är jag mycket tacksam för en länk eller så). Sammantaget tycks det alltså vara helt ok att återkommande använda ett amerikanskt managementbolag, antingen direkt eller metodmässigt, producera häpnadsväckande siffror men aldrig följa upp huruvida de stämmer eller inte. Däremot får dessa siffror som skulle kunna vara tagna ur r-n påverka hela inriktningen av den svenska offentliga digitaliseringen. Jag vill naturligtvis inte utesluta att vi sparat miljarders miljarder med hjälp av digitalisering men tycker mig inte se några indikationer på att så är fallet. De studier som faktiskt gjorts tyder inte heller på det.

Är vi inte värda något bättre? Kan inte myndigheterna förbättra sin utredningsverksamhet och sin utvärderingsverksamhet så att underlagen för samhällsutvecklingen kan bygga på normal kvalitet? Kan inte den offentliga digitaliseringen hanteras på ett seriöst sätt?