Jag har ett antal gånger skrivit om taligenkänning (TIK) som en hägring som ständigt säljs in från it-bolagen till vården på svaga grunder, senast här. Efter det har jag varit i kontakt med Region Gävleborg angående deras införande av Tandem där riskanalysen hade ett antal djupröda risker vilket inte hindrade att man ändå är på gång att införa det. Tandeminförandet i Gävleborg har intressant nog initierat en granskning hos IMY. Jag har dessvärre inte något större hopp om att det leder till en ändrad inriktning hos regionen, Region Gävleborg har en historia av, låt oss säga, ointresse för vad Datainspektionen och sedermera IMY haft att säga.

Det är med denna bakgrund jag läser en artikel i organet för okritiskt hyllande av alla it- och ai-projekt Dagens samhälle från Vitalis (inte heller källkritikens Mekka). I artikeln hävdar representanter från Eslövs kommun som en sammanfattning av en utvärdering att

– Då har vi sett att man sparar ungefär tre timmar per dag och handläggare, säger Liselott Svensson.

Det är ju en tidsbesparing på närmare 40 procent vilket får anses som revolutionerande! De utvärderingen ville jag verkligen läsa och begärde ut den med hänvisning till artikeln. Eslövs kommun måste få beröm för goda handläggning av utlämnandefrågor för jag fick snabbt svar från en förvaltningsadminastratör:

Hej

Den formulering som du hänvisar till i artikeln baseras på den uppföljning
som gjorts inom ramen för kommunens pilot av AI-baserad dokumentation.
Denna uppföljning finns inte som en enskild separat utvärderingsrapport,
utan framgår av det presentationsmaterial som tagits fram.

Vi lämnar därför ut bifogad presentation (som innehåller resultat och
iakttagelser från arbetet).

Detta svar skulle kunna användas som en illustration av begreppet "cirkelargument": jag hänvisar i min presentation till en utvärdering där det senare visar sig att min presentation var utvärderingen.

Den presentation som bifogats kan knappas säga vara övertygande, särskilt som den litet väl uppenbart är gjort i mycket nära samarbete med leverantören. En marknadsföringsprodukt helt enkelt.

När det står:

När Tandem används i dokumentation av både utredningar, journalanteckningar och löpande åtgärder frigörs i genomsnitt cirka 55 minuter per ärende. Detta motsvarar 200–500 timmar per handläggare och år, beroende på ärendevolym. Den frigjorda tiden kan användas till fler brukar/klient och patientkontakter, ökad kvalitet i arbetet och minskad belastning.

finns inga hänvisningar till test, utvärderingsmetoder eller något liknande. För the optics har man lagt in två små "utmaningar" på slutet men i manuset är helthetsintrycket följande:

Helhetsintrycket från utvärderingen är att Tandem upplevs som ett värdefullt verktyg med stor potential att förbättra dokumentationsprocessen inom vård och omsorg. Majoriteten av deltagarna angav att de skulle rekommendera Tandem till en kollega, vilket är ett starkt tecken på användarnöjdhet. Verktyget anses bidra till ökad effektivitet, bättre kvalitet i anteckningar och minskad stress, vilket är viktiga faktorer för arbetsmiljö och brukarkvalitet. Samtidigt framkom att det finns behov av vidareutveckling, särskilt för att hantera tekniska problem och anpassa användningen till känsliga mötessituationer. Förslag på förbättringar inkluderar stabilare inloggningslösningar, bättre stöd för telefonmöten och förbättrad språkhantering i transkriberingar. Att skapa tydliga rutiner för användning och erbjuda kontinuerlig utbildning kan också öka nyttan av verktyget. Sammantaget visar utvärderingen att Tandem är en lovande lösning som, med rätt justeringar, kan bli en central del av dokumentationsarbetet och bidra till en mer personcentrerad vård.

Tandem skulle inte kunnar beskriva det bättre själv och nu fick man en kommun att göra det åt sig samt hävda att det finns en utvärdering som helt stödjer leverantörens beskrivning av värdet hos sin tjänst.

Att mindre kommuner hamnar fel är väl en sak men det är värre när de dessutom får stöd i sina osäkra bedömningar av statliga myndigheter. Det är inte utan förvåning och viss oro som jag följt Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) utveckling de senaste åren där inriktning tycks vara att underlätta införandet av tveksamma tekniska lösningar. Det gäller även för taligenkänning där man tillsammans med Kalmar kommun har bedrivit en så kallad "innovationssandlåda" för en transkriberingstjänst. IMY tycker sig på okänd grund ha anledning att uttala sig inte bara om att det är möjligt att använda transkriberingstjänster utan att det strider mot GDPR (myndighetens ansvarsområde) utan även:

Om införandet av transkribering genomförs på rätt sätt kan det minska den administrativa bördan och ge socialsekreterare mer tid för det som är viktigast – att möta och stödja människor.

Titeln på den gemensamma rapporten från sandlådan är också Ny rapport: Transkribering med AI kan avlasta socialtjänsten. Huvudbudskapet är alltså att leverantörerna har rätt om effektivisering trots att detta faktiskt inte verkar ha undersökts i sandlådan och knappast är IMY:s sak att uttala sig om. Över huvtaget ger rapporten betydligt mindre entydiga besked än vad titeln antyder.

Det bör noteras att den aktuella transkriberingstjänsten inte är driftsatt och ytterligare juridiska och tekniska aspekter som IMY inte berör i denna rapport kommer behöva behandlas av kommunen innan en driftsättning sker.

Det bör särskilt understrykas att IMY tycks göra en egen riskbedömning samtidigt som man tydligt skriver att man inte tagit hänsyn till AI-förordningen. Ändå konkluderar man: 

IMY har inte funnit skäl att ifrågasätta att införandet av transkriberingstjänsten skulle kunna leda till effektivitets- och rättssäkerhetsvinster på det sätt som kommunen har anfört. Utifrån vad kommunen har angett bedömer IMY att mycket talar för att behandlingen kan vara nödvändig.

Man har alltså inga andra källor än kommunens tyckande och det finns för övrigt få belägg för att transkriberingstjänster skulle innebära signifikativa effektivitetsförbättringar. En aktuell forskningsstudie från sjukvården tyder på att tidsvinsterna för journalföring för de flesta grupper är blygsamma. Detta kommer också fram i en dagsfärsk artikel i Svenska Dagbladet. Att då kalla införandet av en transkriberingstjänst för ”nödvändig” ställt i relation till kostnader och risker förefaller oöverlagt för en myndighet.

Naturligtvis har inte spridningen av IMY:s rapport låtit vänta på sig. I ett flertal artikelar som den här t.ex. framstår det som IMY kan ge absolution för att använda TIK trots att man bara sett till dataskyddsperspektivet. Däremot inte till t.ex. patient- eller klientsäkerhet.

Betydelsen av källkritik betonas ständigt och det verkar vara särkilt angeläget att sätta in en informationskampanj riktad mot ai- och digitaliseringsområdet. För ärligt talar; vad är poängen med att införa illa genomtänkta och illa testade lösningar? Låt oss alla använda de senaste haverierna inom vården som en varnagel och våga utmana leverantörer och andra evangelister tills vi landar i svala fakta och inte febriga drömmar.