På nittiotalet när jag arbetade i ett landsting som ansvarig för informationsförvaltning och -säkerhet så kom jag i kontakt med it-system som användes i tandvården. Detta eftersom Folktandvården var en del av landstinget. En egenhet med tandvårdssystemen jämfört med hälso- och sjukvårdens journalsystem var att tandvårdens system både var journal- OCH ekonomisystem. Bakgrunden var logisk på ett sätt eftersom tandvårdens patienter i hög grad betalade sina behandlingar själva. När en behandling genomfördes registrerades den därför både som en vårdinsats och som ett ekonomiskt underlag som skulle in i Folktandvårdens faktureringssystem och generella bokföring. Redan tidigt hade jag starka invändningar mot detta eftersom det ledde till svåra problem när det gällde att skydda patienternas integritet. När jag själv som patient besökte "min" folktandvårdsklinik upptäckte jag ett annat problem. På vägen ut tänkte jag passa på att köpa en tandborste eftersom det skyltades med sådana i receptionen. Inga problem förutom att tandsköterskan i receptionen frågade efter mitt personnummer när jag skulle betala. Först förstod jag inte vad hon menade så hon var tvungen att förklara att de inte kunde sälja minsta tandsticka utan personnummer för det "gick inte i systemet". Hennes brist på förståelse var lika stor när jag berättade att det inte var lämpligt att kräva personnummer i detta sammanhang (PuL fanns redan då) och samma sak upprepades när jag tog upp det på högre nivå. Att kunna hantera ekonomin blev viktigare än att respektera individers rättighet även om detta naturligtvis inte var avsikten. Som jag kommer ihåg det fick vi väl någon slags rätsida på frågan även om det tog sin tid.

Jag tänker på detta när jag återkommande får krav på att lämna person- eller organisationsnummer när jag begär ut allmänna handlingar. Bakgrunden är att myndigheten vill kunna ta betalt som den har rätt till när det gäller ett visst antal handlingar. För att kunna skicka en faktura kräver deras ekonomisystem att motpartens identitet anges med person- eller organisationsnummer.

För mig personligen är inte det här något egentligt problem eftersom jag alltid begär ut handlingar i mitt eget namn. Relativt ofta får jag dock frågan hur man ska göra för att slippa uppge vem man är när man begär ut handlingar och det är en rättighet som man på grundlagsnivå (i tryckfrihetsförordningen):

En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem denne är eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut.

Många har starka skäl för att vilja vara anonyma men egentligen ska man inte behöva argumentera för den saken. Ändå som kommer det ofta till en punkt där myndigheten säger sig inte kunna lämna ut handlingarna om den som begär ut handlingarna inte talar om vem de är. Ibland kan skälet vara legitimt som t.ex. att man måste berätt vem man är för att få se sin egen patientjournal men i de flesta fall handlar det om faktureringen.

Demokratiaspekter inklusive offentlighetprincipen har aldrig varit väsentliga frågor i den svenska digitaliseringsprocessen vilket jag skrivit mycket om tidigare bland annat här. Ändå tycker jag att rätten att få begära ut allmänna handlingar borde vara så fundamental att den skulle ha fått en lösning bland alla andra mer högtflygande projekt. Jag vet inte hur en lösning skulle se som ger myndigheten möjlighet att ta betalt med bibehållen anonymitet för den som begär ut handlingen så jag utmanar alla er smarta människor att presentera en sådan!